Mänskliga rättigheter (MR) är grundläggande för Förenta Nationerna. I FN-stadgan hänvisas flera gånger till de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. De mänskliga rättigheterna ska vara universella, de ska komma alla tillgodo utan avseende på ras, kön språk eller religion.

Frågor om mänskliga rättigheter

FNs människorättråd arbetar med ett brett spektrum av frågor om mänskliga rättigheter.

Rätten till medborgerligt utrymme och demokrati

• Människorättsförsvarare
• Åsikts- och yttrandefrihet

Rätten till utveckling och värdiga livsförhållanden

• Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
• Global compact - hållbart företagande

Rätten till jämställdhet och ingen diskriminering

• Barnets rättigheter
• Kvinnors rättigheter
• Nationella minoriteters och urfolks rättigheter
• Rasdiskriminering
• Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
• Tanke- och religionsfrihet

Rättvisa och rättssäkerhet

• Människohandel
• Rätten till liv - dödsstraffet
• Terrorism och mänskliga rättigheter
• Förbud mot tortyr

Fred och säkerhet

• Fred och säkerhet

FNs arbete med mänskliga rättigheter

Arbetet med mänskliga rättigheter ska genomsyra hela FN-organisationen och omfatta alla FN-organ. Som ett led i detta inkluderas MR-experter inom alla ämnesområden. Under senare år har begreppet mänskliga rättigheter fått en utvidgad betydelse och flera frågor som berör ekonomiska och sociala rättigheter har fått en starkare ställningen inom MR-bevakningen.

Som mänskliga rättigheter definieras exempelvis rätten till:

• boende
• demokrati
• frihet från extrem fattigdom
• hälsa
• mat
• ren miljö
• utbildning
• utveckling

Männiksorättsrådet arbetar även med frågor som rör:

• bruket av legosoldater
• domares och advokaters oberoende
• godtyckliga frihetsberövanden
• internflyktingars rättigheter
• migranters mänskliga rättigheter
• olaglig transport och dumpning av giftavfall
• påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden
• strukturanpassningsproblem.

Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna

Redan i inledningen till FN-stadgan finns en formulering, som anger att mänskliga rättigheter är en av grundpelarna för organisationens arbete. Detta har tjänat som underlag till utformningen av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter - Universal Declaration of Human Rights som antogs i generalförsamlingen den 10 december 1948 i resolution, A/RES/217(III).

Förklaringen är en gemensam riktlinje för alla folk och nationer. Respekten för mänskliga rättigheter och människors värde är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, uttrycks det i förklaringen. Den är, i princip, inte juridiskt bindande. Förklaringen anses dock vara en av de viktigaste dokumenten från 1900-talet. Den fungerar som en grundläggande källa i multilaterala diskussioner i Förenta Nationerna och på andra ställen och är en viktig faktor i upprättandet av internationell människorättslagstiftning.

Med förklaringen som riktlinje har sedan Förenta Nationerna antagit ett flertal deklarationer och konventioner om mänskliga rättigheter. Arbetet med att ytterligare stärka respekten för mänskliga rättigheter fortgår ständigt genom utarbetande av nya deklarationer och konventioner.

Arbetet med mänskliga rättigheter genomsyrar hela FN-organisationen. FNs tidigare generalsekreterare Kofi Annan beskrev detta i sin rapport The Question of Intervention (1999): "Som generalsekreterare har jag prioriterat mänskliga rättigheter vid starten av varje nytt FN-program och vid alla uppdrag, som vi ger oss in i. Jag har gjort det, för att främjandet av och försvaret av mänskliga rättigheter är hjärtat av varje aspekt i vårt arbete och av varje artikel i stadgan".

Förutom Human Rights Bodies, så finns det ett stort antal FN-organ som arbetar med mänskliga rättigheter. Information och material om mänskliga rättigheter kan därför sökas hos andra FN-organ beroende på vilken aspekt av frågan det gäller.

FNs struktur för mänskliga rättigheter

Förenta Nationerna har utvecklat ett system för att kontrollera att respekten för mänskliga rättigheter upprätthålls. Struktur för de mänskliga rättigheterna består av FNs människorättsråd, FNs Högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN-kommittéer som granskar efterlevnaden av kärnkonventionerna inom människorättsområdet.

FNs människorättsråd

FNs människorättsråd - Human Rights Council - har som uppgift att övervaka och granska att de mänskliga rättigheterna efterlevs. Det sker genom olika granskningsmekanismer.

Högkommissarien för mänskliga rättigheter

Högkommissarien för mänskliga rättigheter - The Office of the High Commissioner for Human Rights (OHCHR) har mandat från internationella samfundet att främja och skydda alla mänskliga rättigheter. OHCHR har till uppgift att samordna MR-arbetet inom FN, samt att föra en dialog med och stödja regeringar i arbetet med att främja respekten för mänskliga rättigheter. Det administrativa huvudkvarteret finns i Genève.

Granskningskommittéer

Kärnkonventionerna är FNs främsta redskap för att skydda de mänskliga rättigheterna. Länder som har ratificerat en konvention har förbundit sig att agera i enlighet med dess innehåll. Det finns särskilda granskningskommittéer som sköter den juridiska kontrollen av efterlevnaden i de länder som anslutit sig till respektive konvention.

Till granskningskommittéerna finns oftast en särskild rapportör - 'special rapporteur' - knuten. Det är en oberoende expert som tillsatts av Människorättsrådet, med uppgift att undersöka och rapportera om läget i ett land eller om en specifik människorättsfråga. Rapportörerna är en del av Människorättsrådets 'special procedures'.

'Special procedures' är en granskningsmekanism som består av:

• Tematisk granskning med olika teman såsom kulturella rättigheter, handel med barn, rättigheter för personer med etniskt ursprung, rätt till utbildning och så vidare.
• Granskning av enskilda länder

FNs kärnkonventioner

Det finns nio konventioner om mänskliga rättigheter, som anses tillhöra FNs kärnkonventioner - core international human rights instruments. De här konventioner innehåller bestämmelser om att det ska finnas en granskningskommitté som övervakar tillämpningen av respektive konvention. De stater, som ratificerat konventionen, är skyldiga att med viss periodicitet lämna in rapporter, där man redogör för den lagstiftning och andra rättsliga, administrativa och övriga åtgärder, som vidtagits för att genomföra konventionens bestämmelser. Några av fördragen har kompletterats med tilläggsprotokoll ('optional protocols') som behandlar specifika problem.

Kommittéernas konventioner, tilläggsprotokoll, arbetsmetoder, rapporter och ratificeringar

Dokumentsymboler

Dokumentsymboler för dokument från de huvudsakliga FN-organen för mänskliga rättigheter:

Mer om FN och mänskliga rättigheter

• Drafting the Universal Declaration of Human Rights innehåller förarbeten till deklarationen för perioden 1946-1948.
• Audiovisual Library of International Law. Historik, dokument och audiovisuellt material från utarbetandet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
• World Conference on Human Rights, 14-25 Juni 1993, Wien. 1993 hölls en världskonferens för mänskliga rättigheter i Wien. Slutdokumentet utgör en handlingsplan för det fortsatta arbete med MR-frågorna Vienna Declaration and Programme of Action (VDPA).
• Yearbook of the United Nations, Part Two: Human Rights. FNs årsbok ger en översikt över FNs arbete för mänskliga rättigheter.
• International Human Rights Law. MR-deklarationer och konventioner.
• Monitoring the core international human rights treaties. Lär dig mer om kärnkonventionerna: Vilka de är, hur de fungerar och varför de fungerar som de gör.

Webbplatser och guider

• Protect Human Rights. En översikt över de olika FN-organens arbete för mänskliga rättigheter.
• UN Human Rights Documentation. En forksningsguide om människorättsfrågor av Dag Hammarskjöld library, New York.
• FNs arbete med de mänskliga rättigheterna av Svenska FN-förbundets.