Fredsbevarande nämndes aldrig i FN-stadgan som ett av FN:s verktyg. Ändå tog det bara tre år innan man insåg behovet av för denna helt nya teknik: att använda trupper under FN-kommando för att hindra stridande länder eller samhällen från strider, medan man gör fredsbevarande ansträngningar. Denna teknik med att upprätthålla fred implementerades tretton gånger under FN:s fyrtioförsta år. Sedan dess har fyrtio nya missioner upprättats och utvidgat det fredsbevarande konceptet dramatiskt till att innesluta både fredsskapande och fredsbyggande.   

Fredsbevarande uppkom och utvecklades i stor utsträckning på ad hoc-basis. Varje operation har skräddarsytts för att möta en specifik konflikts behov. Som ett koncept ligger fredsbevarande någonstans mellan kapitel VI och VII i FN-stadgan:

• Kapitel VI skildrar i stora drag de medel som länder kan använda för att avgöra tvister: förhandlingar, utredning, medling, förlikning, skiljedomsförfarande, biläggande, regionala institutioner eller arrangemang eller andra fredliga medel.
• Kapitel VII föreskriver verkställande handling från FN:s medlemsstater, däribland användandet av väpnade styrkor eller andra kollektiva åtgärder för att ta itu med "hot mot freden".